Supersnabbt bredband och andra anslutningsformer

Eftersom alla inte vet vad en fiberanslutning är så har jag valt att kalla det för supersnabbt bredband, det är nämligen det som är effekten av en fiberanslutning.

Här är en liten presentation av vad nätverk över fiber kan åstadkomma

 

 

Varför ska man ha en snabbare internetanslutning?

I en tid där allt mer blir uppkopplat mot internet, stationära datorer, bärbara datorer, mobiler, surfplattor, TV-apparater, hembioanläggningar, DVD-spelare, Blueray-spelare, värmepumpar, hemservrar, intelligenta hem, klockor, kylskåp, mikrovågsugnar, ja snart sagt det mesta man kan tänka sig så är det inte svårt att inse att kraven på nätverksanslutningarna kommer att öka. Idag har väldigt många tillgång till internetanslutning via ADSL eller VDSL. ADSL ger som mest 24 MBit/s in (eller ner/download) och 1 MBit/s ut (eller ut/upload), det finns också en specialversion av ADSL som heter ADSL2+ som ger ytterligare lite högre hastighet, som mest 28 MBit/s in och 1 MBit/s ut.

Vill man ha högre hastighet över den befintliga telefonlinan som man har så står hoppet, om det ens levereras till din adress, till s.k. VDSL. En VDSL-anslutning ger i dagsläget hastigheter på ”upp till” (den har du väl aldrig hört förr? 🙂 ) 60 MBit/s in resp 20 MBit/s ut.

Hastigheter, verkliga och teoretiska

Märk väl att alla dessa hastigheter är de teoretiska maxhastigheterna, i verkligheten finns det i stort sett ingen som når upp i dessa hastigheter på det sätt som man använder internet i hushållen. Dels har den verkliga hastigheten med avståndet till den anslutna telefonistationen att göra (pga att kvaliteten på den kommunikationssignal som går mellan di bostad och telefonstationen klingar av för varje meter bort från telefonstationen som anslutningen ligger), dels använder sig de bolag som säljer internetanslutningar ett annat s.k. protokoll för att visa den teoretiska maxgränsen. (Ett protokoll i dessa sammanhang är ett sätt för två enheter att prata med varandra). I bästa fall brukar man kunna nå upp till c:a 85% av den teoretiska maxhastigheten, vilket för en 60/20-anslutning (dvs 60 MBit/s in och 20 MBit/s ut) innebär 0,85 * 60 = 51 MBit/s in/ner resp 0,85 * 20 = 17 MBit/s ut/upp. Fortare än så går det i stort sett aldrig ens om ens bostad ligger granne med telefonstationen. De allra flestas bostäder ligger dock i regel betydligt längre bort från telefonstationen så den verkliga maxhastigheten är oftast betydligt lägre än dessa 85% av den teoretiska maxhastigheten. Ett stort problem med i synnerhet smalbandsanslutningar är att man betalar för en hastighet som är ”upp till”. I praktiken når man aldrig dessa hastigheter och man betalar därför för mycket för den hastighet som man i realiteten får.

Klassificering

Nedan följer en klassificering som inte är gängse, utan utgår ifrån fiber som den optimala kommunikationsformen, och jämför med andra tekniker.

Smalband

Att ha en anslutning via ADSL eller VDSL, dvs via befintlig telefonianslutning, är inte utan problem. Skälet till detta är främst att kablarna från början inte var anpassade för att användas till kommunikation mot internet, när kablarna kopplades in fanns det ju bara telefoner och kablarna var alltså avsedd för s.k. analog röstkommunikation. Vid analog röstkommunikation så kan information försvinna när den överförs via kabeln och det utan att det hörs någon egentlig skillnad, det kan brusa lite, men man hör fortfarande vad personen i andra änden säger. Hjärnan tolkar informationen rätt trots att den s.a.s. är ”fel”.

När man å andra sidan använder samma kablar för kommunikation över internet, s.k. digital datakommunikation, så finns det ingen tolerant hjärna som fritt tolkar och korrigerar de signaler som egentligen är fel. Är det fel så blir det fel. Det man har gjort för att komma runt detta är att låta s.k. modem fungera som en omvandlare mellan digital och analog kommunikation. Tyvärr så är inte dessa modem så där 100% effektiva, vilket gör att det sätter begränsningar på hur snabbt det kan gå och ibland uppstår det en del problem. Det finns exempel på de som har fått byta ut sina modem inte mindre än 5 (!) gånger under en 9-månadersperiod som ett resultat av att tekniken är dålig. Under samma period fungerade inte den fasta telefonen som den skulle utan det kunde tuta upptaget i dagar trots att ingen pratade i telefon. Om det är så här och man dessutom har ett inbrottslarm som är kopplat till vanlig telefoni så fungerar inte det som det är tänkt.

I ADSL och VDSL så fördelas kapaciteten i telefonikabeln i s.k. kanaler, typiskt är att dessa uppkopplingar har olika antal kanaler in/ner till en anslutning än vad det har ut/upp. Detta är delvis förklaringen till varför anslutningarna ofta beskrivs i termer liknande 24/1 MBit/s, 60/20 MBit/s, dvs olika hastighet ut som in. Vissa operatörer erbjuder, som en tilläggs tjänst, att man kan fördela om kanalerna lite, dvs att man kan få en anslutning med något högre hastighet ut/upp mot att man skuvar ner hastigheten in/ner. Redan iom detta så ser man att kapaciteten är en flaskhals, varför annars ha olika hastigheter ut/upp som in/ner?

Man kan också ansluta sig till internet med 3G- eller 4G-anslutningar och i vissa fall kan dessa anslutningar gå hyfsat snabbt under gynnsamma förhållanden, men de är inte så särskilt stabila och täckningen är ofta dålig. Dessutom finns det begränsningar kopplade till dem. S.k. ”fri surf” betyder inte ”fri surf i obegränsad mängd” som man kanske kan tro. När man slår i taket för vad operatören tycker är normalt så sätts hastigheten ner på 3G/4G-abonnemanget till löjligt låga hastigheter. Av dessa skäl anser jag att 3G/4G-anslutningar är att betrakta som ”smalband”. Mer om det kan du läsa här.

För ADSL resp VDSL så erbjuder vissa operatörer möjlighet att få tillgång till en s.k. ”fast IP-adress”/”statisk IP-adress”, vilket är en förutsättning om man vill kunna använda ständigt uppkopplad utrustning som ska vara tillgänglig utifrån, detta är då en tilläggstjänst. (Det finns förvisso en teknik som kallas för dynamisk DNS som är en teknik för att komma runt problemen med dynamiska IP-adresser, men i mitt tycke duger de inte mycket till)

Slöband

Det finns en anslutningsmetod som är rena skräcken och som borde ha dött för länge sedan då det av goda skäl aldrig blev något riktigt kommersiellt genombrott förra gången det marknadsfördes; anslutning via parabol/satellit. Denna anslutningsmetod bygger på satellitkommunikation åt ena hållet (nedåt) och satellit- alternativt telefonianslutning åt andra hållet. Denna teknik klassar inte ens in som ”smalband” då det dels är långsamt, låååånga svarstider, instabilt, förlegat, ja snudd på ett lurendrejeri. Det finns INGEN anledning att välja denna anslutningsmetod istället för t.ex. 4G eller VDSL, vilket ju går fortare åt båda hållen (ner/in resp ut/upp) och dessutom har snabbare svarstid. Det som tycks vara en lägre instegsavgift är i praktiken en högre. Med denna parabol/satellit-teknik så måste du göra en grundinvestering som du inte ens måste göra med 4G eller VDSL, du låser in dig mot en leverantör, det blir ingen framtidssäkring. Det är långsamt, har långa svarstider och är instabilt. Det finns som sagt bra skäl till att denna teknik aldrig fick ett kommersiellt genombrott, det är rakt igenom rena skräpet. I takt med att fler går över till TV distribuerad över internet så blir det kapacitet ledig i satelliterna, denna vill nu satellitbolagen sälja i en annan form. Den som funderar på denna teknik, nu när den säljs i en delvis ny förpackning trots att tekniken ligger med dödsryckningar, borde ta och tänka om.

”Bredband” (nåja)

De som bor i områden med kabel-TV-anslutning via tex Comhem kan nå betydligt högre hastigheter, i alla fall åt ena hållet. I dagsläget säljer ComHem anslutningar på upp till 500 MBit/s och detta med olika hastighet åt de olika hållen. Vad de allra flesta inte vet är att ComHem dras med ett stabilitetsproblem som gör att anslutningarna ofta avbryts under en kort period då och då.

En annan stor nackdel med en anslutning via ComHem är den totala avsaknaden av möjlighet att få tillgång till en s.k. ”fast IP-adress”/”statisk IP-adress”, vilket är en förutsättning om man vill kunna använda ständigt uppkopplad utrustning som ska vara tillgänglig utifrån, tex om man har sina digitala bilder lagrade på en dator i hemmet och man vill kunna se dem på sin mobiltelefon när man själv inte är hemma.

ComHems nät är en kvarleva från en tid då hushållen bara hade behov av att få tillgång till TV-kanaler. För datakommunikation är det ingen höjdare och om det är traditionell s.k. koaxialkabel så finns det f.n. en bestämd maximal gräns på den bandbredd man kan få, förvisso bättre än vanlig telefonikabel. Dessutom saknas som nämnts möjlighet till fast/statisk IP-adress.

Att ComHems nätverk med viss tvekan kan klassificeras som ”bredband” beror på de erbjudna hastigheterna om än att de är olika ner/in resp upp/ut. När det gäller stabiliteten samt det faktum att det är olika hastighet in/ner resp ut/upp, så spelar dock ComHems nät i samma korparlag som ADSL-, VDSL-, 3G- resp 4G-anslutningarna.

 

Supersnabbt bredband – fiberanslutning

Supersnabbt bredband är bredbandsanslutningar som går över fiberoptik. Dessa internetanslutningar är stabila och extremt snabba samt så framtidssäkrade som det går i dagsläget. Kommunikationen sker optiskt så den teoretiska maxgränsen är att information kan transporteras lika snabbt som ljusets hastighet i fiberkablarna. I verkligheten är det dock f.n. lägre pga att den utrustning som används för att omvandla datakommunikationen i ett fiberoptiskt nät mellan kopplingspunkterna går med lägre hastighet. Det är dock fortfarande otroligt snabbt. I dagsläget kan anslutningar på upp till gigabit (dvs 1000 ggr megabit) erbjudas och det räcker och blir över i dagsläget. Dessutom kan man köpa denna typ av anslutningar till väldigt attraktiva månatliga priser.

Med fiberanslutning så ska kommunikationen ske i full duplex, dvs lika snabbt in som ut. Gör det inte det så är det något märkligt med anslutningen och man bör granska varför det ska vara så. Det bör också nämnas att även med en fiberanslutning som ger t.ex. 100/100 Mbit/s så får man inte ut hela denna hastighet, utan istället ca 92-98 Mbit/s i vardera riktningen. Anledningen till detta sägs vara att kopplingspunkterna (den s.k. aktiva utrustningen), där en fiber övergår till en annan fiber, drar ner hastigheterna något. Det är ju dessutom så att den kopplingsutrustning också är den som gör att en fiberkommunikation inte kör i ljusets hastighet (än), det finns helt enkelt ingen sådan utrustning än, men om din fastighet är har en fiberbaserad anslutning så är själva fibern framtidssäkrad direkt. Därefter handlar max-hastigheterna om 1) kopplingsutrustningen och 2) hur mycket du vill betala för din hastighet.

Med supersnabbt bredband mha fiber så erbjuder många operatörer fast IP-adress.

Initiativet ”Bredband i Lomma” förordar operatörsneutral fiberanslutning,  s.k. öppet stadsnät, där den anslutna fastigheten kan anslutas med vilken operatör som helst som finns tillgängligt hos nätägaren, dock är det inte orimligt att anta att under en inledande period på c:a ett par år så är man bunden till en operatör, detta för att de vill säkra upp så att deras gjorda investering blir betald. Det är också att föredra att anslutningen kan göras mha s.k. fast/statisk IP-adress, samt att ansvaret för att blockera portar ligger hos konsumenten, inte på nätverksoperatören.

 

Övrigt att tänka på ang s.k. fast/statisk IP-adress eller snarare bristen på det

I samtliga anslutningsformer så kan man, om man har utrustning i sin fastighet som alltid är uppkopplad och som ska vara tillgänglig utifrån, delvis komma runt problemet om inte en ”fast”/”statisk” IP-adress erbjuds genom att använda sig av tjänster såsom DynDNS, NO-IP mfl för att knyta ett namn till den IP-adress som ditt hushåll f.n. har. Denna lösning är i mitt tycke inte önskvärd då den inte medger en konstant åtkomlighet utifrån internet in till din fastighet.