Bakgrund

Kommuner kan attrahera nya boende och företag på olika sätt. I Lomma gör Lomma kommun mycket för att modernisera byggnader, offentliga platser, infrastruktur mm. De som bosätter sig i Lomma gör det sannolikt för närheten till havet, närheten till större städer med arbetstillfällen i tex Malmö, Lund och Helsingborg, men kanske också närheten till överfarten till Danmark utan att för den skull vara ”för nära”. Lomma kommun är på flera sätt en modern kommun och det finns en ambition om att göra kommunen attraktiv, nu startar detta helt ideella initiativ för att på ytterligare ett plan glöra Lomma till en attraktiv kommun och det i form av modern infrastruktur i form av supersnabbt bredband / fiberoptiskt nätverk.

Kan en kommun äga ett fibernät?

De gånger som detta förs på tal med tex kommuner så sägs det oftast att kommuner inte ska äga infrastruktur och att risken finns att man konkurrerar med privata aktörer och det där kan man ha olika uppfattningar om. För att attrahera boende och företag till kommunen så krävs det en rad olika faciliteter av infrastrukturell karaktär. Datakommunikation är en sådan infrastruktur som mycket väl kan tillhandahållas av en kommun utan att kommunen för den skull blir operatör. Kommunen kan äga själva fibern, s.k. ”svart fiber” alternativt ”semi-svart fiber”, dvs en infrastruktur med fiberoptiska kablar (och ev. kopplingsutrustning/aktiv utrustning) utan ett tjänsteinnehåll i.

Intresset från privata aktörer för att ansluta Lomma varit svalt – minst sagt. Detta då trots att Lomma kommun har lämnat fältet fritt för att privata aktörer ska kunna agera.

För ”Bredband i Lomma” är det inget mål att Lomma kommun ska tillhandahålla ett fibernätverk.

Bristfällig infrastruktur för datakommunikation i Lomma

Egentligen är det bra märkligt att en kommun som Lomma, som ligger så bra till vad gäller många andra typer av infrastruktur, inte har vettiga internetföfbindelser. Det finns s.k. ADSL och VDSL och den senare kan i dagsläget komma upp i teoretiska hastigheter på 60 MBit/s ner och 20/Mbit/s upp. I praktiken är det dock lägre. Bor man nära telestationen (avståndet från telestationen avgör delvis hur mycket lägre den reella hastigheten på smalbandet blir) kan man under gynnsamma förhållanden komma upp i c:a 49 MBit/s in och 17 MBit/s ut. Det är ju betydligt bättre än alla de stackare som sitter med en 24/1 MBit/s-lina, vilket i praktiken brukar vara i bästa fall c:a 12-20 Mbit/s in och mellan 500-800 kBit/s (kilobit/s) ut (i många fall är det bara hälften av den teoretiska maxgränsen), för att inte tala om alla de som har en 8/1 Mbit/s-anslutning mha ADSL. Det är helt enkelt för lite i den nya tiden av ständig uppkoppling, inte bara av mobiltelefoner och datorer, utan också ”vanlig” telefoni, TV och allt annat som numera är uppkopplat, såsom värmepumpar, hemvideoanläggning, smart-TV, kylskåp mm mm så är ändå anlutningarna så dåliga och dyra. De hastigheter som erbjuds idag är också för låga. Den hastighet som man tror (2013) ska vara den högsta möjliga på de blyledningar som ligger i gatorna är runt 80 MBit/s, betänk då på att det i regel är fråga om asymmetrisk kanalfördelning/kommunikation, dvs lägre utgående hastighet än ingående. Väldigt, väldigt snart kommer alltså vi ha nått den teoretiska maximala gränsen för vad en normal telefonledning klarar av med VDSL.

Även om man har en förhållandevis ”snabb” anslutning via VDSL så är det också en fråga om stabilitet när man jämför med fiberanslutningar. De anslutningar som sker mha ADSL eller VDSL är i regel inte så stabila och lite då och då får man kontakta leverantörens support. Stabiiliteten, eller snarare bristen på stabilitet, kommer sannolikt från det faktum att det är en teknik som bygger på väldigt gamla anslutningar till husen som var avsedda för en helt annan användning. I många fall i Lomma är själva kablaget i gatan inte ens kopparkabel, istället ligger det blykablar i gatan (väldigt miljövänligt, eller hur!? 😉 ). Kvaliteten på blykablarna ska dock vara god trots deras ålder, i alla fall enligt de teletekniker som har har yttrat sig. Faktum kvarstår dock; kablarna lades ner för att användas för telefoni med analog röstkommunikation, inte höghastighets digital datakommunikation.

De som hellre kör IP-telefoni kan göra sig av med sitt vanliga telefoniabonnemang först efter att de inte längre är anslutna till internet genom ADSL eller VDSL. Operatörerna av ADSL resp VDSL kräver ett telefoniabonnemang för att ansluta ditt hus till nätet, av det enkla skälet att ADSL/VDSL bygger på kablage för röstkommunikation. När man tittar på månadskostnaden för en fiberanslutning så ska man m.a.o. räkna bort telefoniabonnemanget om man istället vill köra IP-telefoni.

Operatörernas villkor utgör hinder för att utveckla småföretagandet i Lomma kommun

En annan sak som är viktig i sammanhanget är att bandbreddskonsumtionen har slagit över från att företagen som konsumerade mer än hushåll förr till att bli tvärtom där hushållen nu konsumerar bandbredd i form av strömmande TV, ljud och övrig datakommunikation och företagen har det mest till mail och ev. till företagets webserver. Trots detta står det ofta i bredbandsleverantörernas villkor att företag inte får ansluta till deras nät på lika villkor som för hushåll och de skyller på att servicenivåerna är högre. Detta är inget annat än ett sätt att mangla ut så mycket betalt som möjligt från småföretagen. Att man gör så mot stora företag kan man ha förståelse för då deras bandbreddskonsumtion med all sannolikhet ligger på en hög och jämn nivå, men att kräva detsamma från småföretagare som jobbar i hemmet och med någon enstaka server igång tycks inte gå i linje med vad som är rimligt.

För att små- och medelstora företag ska attraheras till Lomma kommun så måste det helt enkelt finnas en väl utbyggd infrastruktur även på datakommunikationsområdet och det måste finnas villkor för dessa anslutningar som är anpassade för en modern situation.